Allas vår hemlighet

Hade möte med folket på institutionen. Jag gick dit och kände mig jätteviktig. Det visade sig också vara fler med på mötet än jag först trott. Vi skulle gå runt i labbsalarna och diskutera vad som kunde förbättras. Det visade sig snabbt att det skulle förbättras, man skulle bara bestämma sig för om vad. Bossen ville ha min input som Labbassistent men jag vågade inte säga så mycket. Jag gick runt där och kände att jag kommit en liten bit till. En liten bit fram i livet. Folk ville höra vad jag hade att säga för att de trodde att det var värt att höra. Än så länge har ju ingen räknat ut att så inte är fallet. Du måste vara sjuk, sjuk, sjuk. Du måste vara blind, blind, blind. Och lite döv.

Det tackar jag för.