Lite för mycket på brädet och benen

Ikväll hade vi spelkväll på universitetet. Som avslutning till vårt arbete med brädspel i kursen speldesign som har varit oväntat roligt. På två, eller egentligen mindre, veckor har vi arbetat fram ett koncept i gruppen och faktiskt fått ett riktigt nice slutresultat. Med riktigt bräde och allt. Självklart underlättar det att man fick klassens bästa grafiker i sin grupp. Kul var det i alla fall. Men det var också kulmen på en veckas konstant arbete, något jag kände av när jag var hemma för lunch på dagen idag och hittade tio minuter att ligga ned och smälta maten innan jag skulle vara på plats i skolan igen. Jag insåg där och då, tio i tre en torsdagseftermiddag, att detta var första gången jag låg ned på dagen och pausade. Över huvud taget. Andades. Det kom som lite av en chock. Jag hade ingen aning om att jag hade hållit på så här. Nästa vecka lovar jag att pausa oftare. Att tänka efter lite. Men imorgon är jag faktiskt ledig. Vilket är helt underbart. Jag vet inte ens hur man är ledig längre. Det låter märkligt. Vad gör man då? Hjular? Hoppar jämfotahopp? Det ska nog jag göra i alla fall. Det låter ledigt. Och så ska jag inte ha några byxor. Allt är bättre utan byxor.