En kväll i mitt huvud

Okej, jag läser mitt nedanstående inlägg, inte det om Bo Burnham, och konstaterar att det är safe to say att jag nu officiellt är hyperstressad. Inte just nu. Utan bara för mycket i allmänhet. Jag måste hitta en lösning på det. Till och med vännerna undrar säkert vad jag whine:ar om, som om jag är ensam om det här. Varför skriver jag? En gång i tiden tyckte jag att det hjälpte. Sedan började jag konstruera alldeles för mycket kring upplevelser som borde lämnats orörda. Nä. Imorgon ska jag skärpa mig.

Nu har jag ju faktiskt vatten igen.